Latinskt namn:	Gavia arctica - en liten vattenfågel och arktisk.
Typiska kännetecken:	63-75 cm. Vingbredd på drygt 100 cm. Sammetslent ljusgrå hjässa och nacke. Framdelen av halsen och strupen kolsvart omgärdat av ett svart-vitrandigt mönster. Kroppsovansidan tecknat med flera vita stora fält. Simmar ofta med näbben snett uppåtriktad.
Finnes:	Förekommer i så gott som hela Sverige från Skåne till nordligaste Lappland.
Förväxlingsrisk:	Smålom Smålommen är mindre, har röd halsfläck och mer enfärgat grå ryggovansida.
Äter:	I huvudsak fisk, men kan även ta kräftor där den kommer åt.
Läte:	Ett starkt klagande utdraget skri, ”kok-kloi”, som ofta hörs under sena vårkvällar och nätter. Föregås ibland av ett utdraget ylande ”ooo-aaa-o”. Även ett visst knorrande läte kan höras.
Häckar:	De två äggen läggs oftast i en fördjupning i marken nära vattnet. Ibland händer det dock att den bygger ett bo på marken av vattenväxter i strandkanten.

Lom är ett gammalt namn som ursprungligen användes för både storlom och smålom. Ordet lom kommer från isländska ”lómr”, och som betyder skrik.
Arten har även kallats havslom.
En gammal sägen berättar:
När vår Herre skapade djuren kom den onde och tittade på. Han bad om att få hjälpa till och skapa. Han fick göra en fågel, och när den var klar sa han: ”Ge dig iväg nu!” Fågeln flaxade sorgset åstad för den onde hade glömt att ge den fötter. Han insåg dock sitt misstag och slängde fötterna efter fågeln, så att de fastnade längst bak i stjärten. Därför har lommen fortfarande stora problem när den ska gå på land.
Lommens skinn är mycket segt, så det användes förr bl.a. till jaktväskor.
Linné berättar att man i skärgårdarna även brukade göra mössor av skinnen och därvid behålla hela fågeln med huvud och vingar. Dessa mössor ser ”rätt artige ut” framhåller han.
Det finns inga tecken på att artens utbredning eller beståndets storlek skulle ha förändrats i historisk tid. Antalet häckande par i Sverige är uppskattat till ca. 5.500 – 7.000 par.
Under september och oktober flyttar storlommen åt sydost mot Kaspiska-, och Svarta-havet. Återkommer i april, maj.