Fjällgåsen i Västerbotten
Figur 1. Rapporter av fjällgås i Västerbottens län för 1981, dvs före Lambart von Essens introduktionsprojekt. Här syns de viktigaste stora gamla rastplatserna som återspeglar att åtminstone populationen i södra Lappland sträckte över Norra Kvarken och längs Ume- Vindel- och Skellefteälvarna. Gula pilar visar vårfynd och röda höstfynd.
VOF:s remissvar angående utkast till Internationell Aktionsplan för Fjällgås
Västerbottens ornitologiska förening vill i detta dokument understryka att vi i Västerbottens län har ett historiskt ansvar för den akut hotade fjällgåsen, både beträffande häckning i Lycksele och Åsele lappmarker (se karta) men också beträffande sträckleden över Norra Kvarken samt rastning i kustlandet under vår- och höststräcket. Därför har arten högsta prioritet för oss.
Karta över Södra Lappland uppvisande alla fjällgåsfynd raporterade till Artportalen - Fåglar tom 2005-07-14. Fjällgåsen hade enligt Naturvårdsverkets kartläggning av de hotade arterna viktgaste områden i fjällen (SNV PM 1295, 1981) inom Vindelfjällen Sveriges starkaste stam.
Kort historik
För att citera Olsson & Wiklund (1999): ”Utan vidare har Västerbottens kustland förlorat en av sina största fågelattraktioner i och med att fjällgåsen numera är nästan utgången som rastande vårgäst. Tillsammans med några rastlokaler i Norrbottens kustland var våra västerbottniska fjällgåstillhåll de enda platser i landet där det gick att se större rastande flockar, detta främst i maj”. Notera att fjällgässen sträckte in över Norra Kvarken och det rapporterades om stora flockar som sträckte förbi Holmögadds fyr i slutet av april. Vidare rapporterade Kjell Kolthoff att 49 fjällgäss sträckte söderut över Kvarken mot Finland vid Lövångerskusten 28-30.9 1936.
På den kanske viktigaste rastplatsen i Västerbotten, Umeälvens delta, finns rapporter från 1938 om stora flockar på ca 200 fjällgäss på strandängarna vid Västerfjärden (Rengrundet) och så sent som 1960-talet ansågs fjällgässen rast allmänt (Olsson & Wiklund 1999).
Brånsjön var under 1960-talet flitigt frekventerad av fjällgåsflockar, t ex 36 ex 12.5 1962 (Olsson & Wiklund 1999). De som rastar här har, liksom motsvarande population taigasädgäss, sannolikt sina häckningsområde i södra Lappland.
Innerviksfjärden vid Skellefteälvens delta var också mycket viktig vårrastlokal. Under 1930- och 1940-talen kunde ibland flockar på 150-250 ex fjällgäss samlas där. Ännu 1960 förekom observationer om upp till 24 ex, men 1974 var fjällgässen mycket sällsynta (Olsson & Wiklund 1999). Vi kan glädja oss åt att Östen Andersson noga räknat fjällgässen sedan 1954 i Skellefteområdet.
Åtminstone under 1930 var även Avan – Gärdefjärden vid Lövånger en viktig rastplats både vår och höst (Olsson & Wiklund 1999).
Det är lätt att utifrån kartan tänka sig hur älvdalarna användes som flyttleder både vår och höst.
Förslag på handlingsplan
1) Stoppa all jakt i övervintringsområdena och längs flyttningsvägarna.
2) Identifiera de gamla rast- och ruggningsplatserna.
3) Dessa rastplatser borde restaureras.
Restaureringar skulle kunna ge en eventuellt återkommande fjällgåspopulation de rätta betingelserna och skyddet. Den skira vegetationen i strandzonerna bör återskapas. Exempel på restuarering kan vara att återskapa betade strandängar – av den typ vi genomfört i Umedeltat (Rengrundets strandängar). För landskapet Västerbottens del rör det sig om framför allt fyra områden (se Figur 1);
a. Umeälvens delta,
b. Brånsjön utanför Vännäs,
c. Gärdefjärden vid Lövånger samt
d. Innerviksfjärden, Skellefteälvens delta
4) När man kan med rimlig säkerhet garantera en god flyttväg med tillhörande rastplatser (detta är enligt VOF i huvudsak redan uppfyllt inom Västerbottens län) och säkra övervintringsområden är det dags att återinplantera nya fjällgäss på de gamla häckningsfjällen. Detta ska ske med veterinärbesiktigade artrena fjällgäss och lämpligen med hjälp av lättviktsflygplan som ledsagare.
5) Vårt långsiktiga mål är med mänskliga medel att återetablera den numera helt utdöda population som flyttade över Norra Kvarken och ned mot Ungern och Grekland (Evros-deltat). VOF anser att någon spridning från den lilla spillra som finns kvar i norska Finnmark är inte rimligt att förvänta sig. Dessutom har denna population sannolikt inget alls att göra med den som fram till 1970-talet fanns kvar i Södra Lapplands lågfjäll. Vidare är inte heller Finnmark att betrakta som ett kärnområde för fjällgås, bara för att de sista ursprungliga få paren finns kvar där. Människar har utrotat fjällgåsen, då har människan ett ansvar att återinplantera den - med bästa tänkbara avelspopulation och metoder!
6) Det är alltså höga tid att börja en kontrollerad uppfödning av fjällgäss, gärna t ex vid Lycksele djurpark som ligger längs den gamla stora flyttleden längs Umeälven.
7) VOF är medveten om den inblandning av bläsgåsgener som finns i den population som Jägareförbundet (via Lambart von Essen och senare Åke Andersson) har lyckats introducera i Svaipa, Pite Lappmark (och som rastar i Ammarnäsdeltat varje vår). Vi anser att det bästa man kan göra är att "späda ut" dessa gener med helt artrena nya fåglar i samma område.
Kartor över hittills inkomna rapporter
Figur 2. Alla (n=186) rapporterade fynd i landskapet Västerbotten, dvs kustlandsdelen av Västerbottens län, 1936 - 2004 (uppdaterad 2005-03-23).
Figur 3. Alla fynd (n=185) i landskapet Västerbotten, dvs kustlandsdelen av Västerbottens län, 1936 - 2004 (uppdaterad 2005-03-23) utom den största flocken om 200 ex maj 1938 vid Västerfjärden, Umedeltat.
Figur 4. Alla fynd gjorda under maj månad (n=53) i landskapet Västerbotten, dvs kustlandsdelen av Västerbottens län, 1936 - 1970 (uppdaterad 2005-03-23) utom den största flocken om 200 ex maj 1938 vid Västerfjärden, Umedeltat. Detta visar var den gamla naturliga populationen rastade.
Figur 5. Alla fynd gjorda under maj månad (n=24) i landskapet Västerbotten, dvs kustlandsdelen av Västerbottens län, 1991 - 2004 (uppdaterad 2005-03-23). Här syns att samma lokaler används om än i ytterligt begränsad omfattning.
Bakgrundslätet från sträckande fjällgäss är hämtat från Fennoskandiska fjällgåsprojektets hemsida
Källa: Per Hansson
| |
Här hittar du de senaste publiserade resultaten
Andersson, Å. & Holmqvist, N. 2009. "Fjällgässen i Lappland" Fåglar i Västerbotten
Kampe Persson, H. 2009. "Vart flyttade de svenska fjällgässen" Fåglar i Västerbotten
MOOIJ, J.H., HANSSON, P., KAMPE-PERSSON, H., & NILSSON, L. 2008. Analysis of historical observations of Fennoscandian Lesser White-fronted Geese Anser erythropus in Sweden and the West Palearctic. VOGELWELT 129: 269–280.
Hansson, P. 2006. Fjällgåsobservationer i Sverige rapporterade till Artportalen (stencil utdelad vid fjällgåsmöte i Luleå dec 2006)
Föredrag om fjällgässen uppmärksammat i SVT
HANSSON, P. 2005. Kan fjällgåsen, Anser erythropus, någonsin komma tillbaks till Västerbotten? FÅGLAR I VÄSTERBOTTEN 30:
Läte från sträckande fjällgäss
Läte från sträckande spetsbergsgäss (som kan vålla visst huvudbry eftersom de kan passera våra svenska fjäll i mitten av september
Läs mer om spetsbergsgåsens flyttning på http://www.pinkfoot.net/
De senaste fjällgåsobsarna i Svalan
Vi hoppas alla som bryr sig om fjällgåsens öden letar fram sina fältanteckningar och liksom Östen Andersson lägger in alla sina obsar i Svalan. Kolla i Svalan om era obsar redan finns genom att "visa obsar för fjällgås". Saknas någon obs lägg genast in den i Svalan!
Sprid detta vidare till alla som kan ha sett fjällgås, särskilt medan den naturliga populationen fanns kvar. Intervjua gärna de i er bekantskapskrets som kan ha obsar från de gamla gåsmarkerna.
Rapportera alla Dina gamla fjällgåsobsar!
Enklast gör du det i Naturvårdsverkets, Sveriges ornitologiska förenings och Artdatabankens gemensamma rapportsystem Artportalen - Fåglar (även kallad Svalan).
http://www.artportalen.se/birds/default.asp
Du som har massor av rapporter eller inte känner Dig hemma med rapportsystemet Svalan kan hämta hem denna Excel-fil här, fylla i den och skicka till mig så lägger jag in uppgifterna i Svalan.
Läs gärna Kjell Kolthoffs opublicerade avsnitt om fjällgåsens flyttning!
Bifogade filer:
|
Artprojekt
Per Hansson
Överst på sidan
