Sardinien 15 – 22 september 2000

Under en vecka kan vi återvända till den "svenska sommaren" som aldrig kom. När vi anländer till Alghero visar temperturen c:a 30oC och redan vid ankomsten plockas shorts, T-shirt och sandaler fram. Detta tillsammans med välputsade kikare blir vad vi behöver för denna vecka.
Alghero, beläget på NW Sardinien, blir vår startpunkt. Märkligt nog har ön förblivit outforskad av fågelskådare från norr. Dessutom vem kan motstå att skåda i ett utmärkt klimat och samtidigt njuta av sardinsk mat tillsammans med utmärkta viner.
Vår resa tar oss genom berg och dalar med bl.a. ståtliga gåsgamar, korekskogar och den alltid intressant biotopen macchian. Åtskilliga svarthakade buskskvättor kantar vår resväg och även enstaka härfåglar förgyller tillvaron. Dessutom på vägen, saltlaguner fyllda flamingos och flockar med tjockfot, silkes- och ägretthägrar på väg till vårt huvudmål,. Det är den sydvästligaste utposten av Sardinien, ön Isola di San Pietro. Där erhåller vi fantastsiska observationer av eleonorafalkar vid udden Capo Sandola. C:a 150 par häckar i klipporna kring fyren. I september månad är flyttfågelströmmen intensiv över Medelhavet och då har falkar sina stora hungriga ungar i boet. Förutsättning för att få se formidabla jakter finns och vi blir inte lottlösa. Stundtals ser vid flockar om 5 - 10 falkar dra lågt över havet efter någon stackars lövsångare som i desperation söker skydd just på denna ö. Att få se falkarna i lufthavet med sina enorma luftakrobatik är helt enastående. Från vår observationsplats ser vi åtskilliga bytesöverlämnanden. Även såväl sardinsk som provencesångare får vi utmärkta tillfällen att studera samtidigt som blåtrastar sjunger.
Resan fortsätter sedan till de omfattande saltlagunerna och våtmarkerna kring Cagliari. Flamingos i 1000-tals men även stora flockar med långnäbbad mås. En flock biätare verkar berättiga uppmärksamhet. Dessa fågeljuveler är alltid en höjdpunkt att betrakta. Sedan återvänder vi till vår utgångspunkt Alghero och utforskar norra och nordvästra delen av ön. Purpurhöna, aftonfalk och pilgrimsfalk blir några av de arter som vi ser.
Resans överraskning lär nog vara den svart stork som vi fann kretsande strax innan Giba. Arten kan inte vara vanlig på Sardinien? Dessutom fick vi fina observationer av delfin och strimmig delfin
Sardinien är utan tvekan ett förstklassigt resmål för en, i alla bemärkelse, hungrig fågelskådare. Såväl maten som fågelfaunan är tilltalande. Ön hyser stor variation med åtskilliga olika biotoper, macchian, garigue, berg, korkeklundar, saltlaguner, våtmarker och sist men inte minst en alltid blått Medelhav. Detta borgar för en god variation och en rik och välfylld artlista.
Du kan läsa mer om resan och alla kulinariska bekantskaper vi gjorde genom att köpa reserapporten på Naturbokhandeln.
Axplocka från artlistan:
1 svart stork 15.9 öster om Giba. Arten är mycket ovanlig på Sardinien!
5 gåsgamar norr om Bosa 13.9
Purpurhöna på två olika lokaler
Aftonfalk vid två olika tillfällen
En flock om minst 40 tjockfot vid Stagno di Mistfas
Stora flockar med långnäbbad mås kring Cagliari, c:a 2000 ex som mest och flertalet fortfarande i häckningsdräkt med en svag rosa ton på bröstet
Rödnäbbad trut i saltlagunerna vid Carloforte
Sardinsk sångare vid Cabo Sandola och norr om Stintino
Magnus Forsberg