Isbjörnen har gått starkt framåt i Svalbardsområdet de senaste åren och man beräknar att det för närvarande finns 2000–4000 djur där uppe. Chansen att vi ska träffa på några av dem är alltså mycket god, speciellt som vi verkligen anstränger oss för att hitta dem. Dock har de senaste vintrarna varit ovanligt isfattiga. Då uteblir många jakttillfällen på säl för björnarna, vilket naturligtvis inte är bra för isbjörnspopulationen på sikt.


Ismåsen brukar möta oss redan i Longyearbyen. Foto: Curt Johnsson

Vid flygplatsen i Longyearbyen på Spetsbergen sitter det ofta någon snösparv och sjunger och i dess närhet ses tretåiga måsar vila eller bada. Vid förläggningen i västra Longyearbyen flyger flockar med alkekungar längs bergssluttningarna och här och där ser man någon vittrut. Fjällräv ses ibland, liksom fjällripa. Snösparven är här ganska vanlig. Vi checkar in och tar sen en tur i grannskapet och tittar på växter och fåglar. När det så småningom är dags att lägga sig märker vi att det är nästan lika ljust ute som det var mitt på dagen. Solen är inte ens nära horisonten vid midnatt.

Nästa dag åker vi på en heldagsutflykt med båt och börjar med det f.d. ryska gruvsamhället Pyramiden. Gruvan var för övrigt först svensk! Därefter kikar vi på glaciären Nordenskiöldsbreen innan vi far till den underbara växtlokalen Skansbukta, med polarblågull som paradblomma.

Påföljande dag åker vi i chartrad buss mot nordväst, till trakten av flygplatsen. I några dammar, här kallade Flygplatsdammarna, hoppas vi få se bl.a. badande tretåiga måsar och häckande skärsnäppor. Vi hoppas också få se födosökande brednäbbade simsnäppor. Kustlabbarna är ganska orädda här, liksom ibland någon vittrut.


Vid Flygplatsdammarna ska vi bl.a. söka brednäbbad simsnäppa. Här ett par tillsammans – helt orädda inför vår närvaro. Foto: Curt Johnsson

Ute i Adventfjordens mynning ligger ofta någon småflock med praktejdrar, men även enstaka lunnefåglar och ute på den stora Isfjorden ligger förhoppningsvis stora mängder spetsbergsgrisslor. En hel del stormfåglar och alkekungar flyger förbi, uppblandade med enstaka vittrutar. Detta är en bra plats för studier av vegetationen och vi gör ett ordentligt försök att bestämma vad vi ser. Spetsbergsvallmon är vanlig här liksom kantljung. Växterna på Spetsbergen är många, små och vackra och väl anpassade till sin hårda miljö, vilket reseledaren under förmiddagens lopp kommer att belysa.


Vid Adventfjordens mynning finns det god chans på praktejder. Foto: Curt Johnsson

Så kommer bussen och hämtar oss för färd tillbaka till Longyearbyen. I "byens" utkanter brukar ofta någon ismås ses. Vi tar en titt på Adventälvens delta där vadare brukar uppträda, kanske står här någon vacker kustsnäppa eller spovsnäppa i sommardräkt. Fler chanser på praktejder och ismås, liksom på tretåig mås och vittrut, men även på fjällräv. På håll bör vi se svalbardren och vitkindad gås.

Därefter besöker vi det nya och fina Svalbard Museum och får en djupare inblick i hur det var att framleva sina dagar på Spetsbergen när kolbrytningen var som intensivast. Muséet visar också på de djur och den ekologi som finns i denna del av Arktis. Efter lunch på byn kikar vi på lite växter, förhoppningsvis inklusive polarblågull, och därefter blir det lite fritid innan vi tar bussen upp till förläggningen och hämtar våra packningar, för vidare färd till vårt expeditionsfartyg Plancius.


Fjällräven har vid två AviFaunaresor till Spetsbergen haft en kull att visa upp i Ny-Ålesund. Hoppas det blir så även denna gång. Foto: Curt Johnsson

Så är det dags att åka ut på den fantastiska båtturen till norra Spetsbergen. Utan båt skulle man gå miste om de stora vyerna och de mest spännande djurmötena och vår tur är optimerad för en kombination av fågel, däggdjur och ismassor. Längre österut i Svalbard-arkipelagen glesnar det betydligt med fågel, medan det tar till hyfsat i söder. Att lägga resan så som vi gjort, med färd vid nordvästra, norra och nordöstra Spetsbergen är definitivt att få ut mesta möjliga per satsad slant. Det är mycket dyrt att ta sig fram här uppe med båt och att åka hela vägen runt Spetsbergen ger inte så väldigt mycket mer än det vi får uppleva. Jag åkte ända bort till Vitön första gången jag var här uppe (1992), mest av historiska skäl, men när vi kom dit var isläget sådant att det inte gick att gå iland. Så kan det gå uppe i Arktis – man har inga garantier, men vi anstränger oss alltid för att ni ska få ut det maximala av vistelsen här. Om vi t.ex. inte hittar isbjörn på några av de ställen där de borde vara – dvs. där de setts av andra sällskap tidigare under säsongen eller där de av tradition brukar vara eller där isläget enligt satellitbilder är gynnsamt – lägger vi om rutten för att få in denna höjdare på vår resa ändå. Det har gått bra hittills! Vi tittar in i världens nordligaste bebyggelse Ny Ålesund – det brukar vara populärt att posta några vykort här – och far sen vidare mot norra Spetsbergen med Liefdefjorden, samt nordöstra Spetsbergen med bl.a. Lågöya, Phippsöya, Alkefjellet och Torellneset. Om det går bra fortsätter vi sen ner mot Barentsöya och Edgeöya, varefter vi rundar södra Spetsbergen och går längs västra kusten upp.


Närkontakt med en glaciär tar andan ur de flesta. Här en zodiak-kryssning på behörigt avstånd från Hamiltonbreen. Foto: Curt Johnsson

Kalvande glaciärer är ett skådespel utan dess like – med lite tur får vi närvara och tjusas av hur nedfallande isberg långsamt, långsamt vrider sig i vattnet och försöker hitta sina vilolägen. Beroende på hur stor bit som faller ner i vattnet och hur den landar bildas mycket kraftiga ljud, allt från pistolskott via gevärsskott till kanonmuller.

När man kommer nära ett litet isberg eller en isklump i vattnet hör man att det fräser om dem. De luftblåsor som finns inneslutna i glaciärisen ligger med övertryck. Efter hand som isen smälter frigörs luftbubblorna, varvid ett litet puff-läte uppstår. Påhittiga människor utnyttjar luftens övertryck genom att hugga sig lite glaciäris, lägga den i frysen och ta fram den på nyårsafton – de små isbitarna ligger då och puffar i din ”mousserande” drink.


Spetsbergsgrisslor står på rad i ett av norra halvklotets största och vackraste fågelberg, Alkefjellet. Vi räknar dem i flera tiotusental eller mer! Foto: Curt Johnsson

Curt Johnsson, eller Curre Skåning som han kallas, har lärt känna områdets fågel- och däggdjursfauna, och i viss mån även vegetation och kulturhistoria, som ledare för en treveckorsexpedition till området, inkluderande bl.a. ett tältläger norr om Ny-Ålesund och en båttur runt hela Spetsbergen, bort till Vitön. Han har även lett AviFaunas tidigare turer till Spetsbergen – 2004, 2006 och 2008.


Några av de arter vi hoppas se. Smålom, stormfågel, spetsbergsgås, vitkindad gås, prutgås hrota, praktejder, alfågel, fjällripa, skärsnäppa, brednäbbad simsnäppa, bredstjärtad labb, kustlabb, storlabb, tärnmås, vittrut, tretåig mås, ismås, spetsbergsgrissla, alkekung, lunnefågel, snösparv. Svalbardren, fjällräv, isbjörn, vikare, grönlandssäl, storsäl, valross, vikval, vitval. Spetsbergsvallmo, polarblågull, bräckor, kantljung, polarvide, m.fl. Chans på. T.ex. svartnäbbad islom, smalnäbbad simsnäppa, fjällabb, silltrut graellsii/heuglini/intermedius, vitvingad trut (den såg vi 2004), rosenmås (ses var fjärde/var femte resa), fjälluggla och stenskvätta (trol. leucorrhoa). Intressantare fynd. Vitnäbbad islom, bläsgås flavirostris, snögås, prutgås nigricans, rödhalsad gås, mandarinand, gulkindad kricka, amerikansk kricka, blåvingad årta, ringand, glasögonejder, alförrädare, strömand, islandsknipa, jaktfalk, sibirisk tundrapipare, vitgumpsnäppa, tuvsnäppa, spetsstjärtad snäppa, prärielöpare, dubbelbeckasin, rödspov islandica, fläckdrillsnäppa, tereksnäppa, trädmås, ringnäbbad mås och tofslunne.

Resrutt. Dag 1. Avresa. Ankomst Longyearbyen. Inkvartering. Promenad i byn. Middag på byn. Dag 2. Heldagsutflykt med båt i det inre av Isfjorden. Dag 3. Flygplatsdammarna. Adventälvens delta. Svalbard Museum. Lunch på byn. Båtfärden med det holländska expeditionsfartyget Plancius startar. Middag på båten. Dag 4–12. Tur med båten runt Spetsbergen – se ovan, samt Nya dag-till-dag-sidan. Helpension. Dag 13. Anländer till Longyearbyen på efternatten. Lättare frukost på båten. Några timmar till eget förfogande i Longyearbyen. Lunch. Eftermiddagsflyg hem.

Pris: i trippelhytt med toa och dusch i hytten (begränsat antal): 37.400 kr. Pris i dubbelhytt med toa och dusch i hytten: 43.300 kr. (15-18 deltagare).
Enkelrumstillägg: 550 kr. (endast möjligt vid övernattningen Longyearbyen).
Ungdomspris: 34.700 kr.
Flygtillägg: inget flygtillägg.
I priset ingår:
· Flyg Stockholm/Köpenhamn – Longyearbyen
· Logi i dubbelrum på enklare förläggning i Longyearbyen
· Logi i trippelhytt eller dubbelhytt på båten Plancius
· Frukost i Longyearbyen
· Alla måltider på båten Plancius
· Alla transporter
· Inträde på Svalbard Museum
· Beväpnad isbjörnsvakt vid Flygplatsdammarna
· Flera kunniga guider på båten Plancius
· Föreläsningar på båten Plancius
· Svensk reseledare
· Utförlig förhandsinformation
· Reserapport
Tillkommer: övrig mat (enligt planerna två luncher och två middagar)

Anmälningsavgiften för denna resa är 3.000 kronor.

Klimat. 5–10º, ibland lite varmare i Longyearbyen respektive lite kallare längst i norr där det kan närma sig nollpunkten. Viss risk för regnskurar – oftast av lättare slag. Det är kallt att stå på en båt nära Nordpolen, så ta med varma kläder och varma skodon. Du kan dock, när du vill, gå in i båten och värma dig.

Tempo. Tvåstorksresa, dvs. medeltempo. Båtresan medför många vakna timmar för den som så önskar – och en behaglig tillvaro för den som så vill. Vid våra strandhugg med gummibåtarna får deltagarna normalt ansluta sig till en av tre grupper efter hur mycket man vill röra på benen.

Observera. Det är med denna resa i Arktis som med alla andra resor dit, det går ej att på förhand exakt säga var man kan ta sig fram med båten och exakt var man kan gå i land. Rutten följer ett fast mönster, men planerna fastläggs i detalj först när man är på plats och ser hur det är med is- och vindförhållandena (och ev. dimma, vilken normalt endast ställer till problem längre åt öster). Aktuella satellitbilder tas till hjälp, samt andra större båtar som vistas i farvattnen. Expeditionsledaren och kaptenen brukar visa prov på väldigt stor flexibilitet parad med gott omdöme och eventuella problem brukar gå att vända i möjligheter och framgångar.

Vår båt Plancius. Den startade sin bana som holländskt oceanografiskt undersökningsfartyg år 1976. Köptes 2006 av Oceanwide Expeditions och är tänkt att vara färdigrenoverad i oktober 2009. Den är då isklassad som A3 (tredje starkaste av nio klasser), dvs. har förstärkt skrov, samt svarar upp mot de senaste SOLAS-bestämmelserna (Safety Of Life At Sea). Fartyget är 89 meter långt och 14,5 meter brett, väger 3175 ton och har tre dieselmotorer om vardera 1230 hk. Körs under holländsk flagg. Båten är visserligen större än de fartyg vi använt vid tidigare turer hit upp, men kan enligt uppgift ändå följa samma rutt som vid tidigare tillfällen.
Båten tar 112 passagerare och alla får samtidigt plats i gummibåtarna när vi ska gå i land. Maskinbesättningen är 43 personer stark. Servicebesättningen består av cirka 30 personer inklusive 1 expeditionsledare, 5 guider/föreläsare och 1 läkare.

Boendet på båten: Alla de 54 hytterna på båten har toalett, dusch och handfat och vi inom AviFauna kommer att inkvartera oss i alla fyra trippelhytter som finns ombord (billigaste alternativet; har våningssäng + en golvsäng), samt i tre av dubbelhytterna (lite dyrare; har två golvsängar). Vi har alltså kunnat boka in oss på de billigaste respektive näst billigaste boendealternativen ombord. På däck 3 finns en kombinerad restaurang och föreläsningssal som man kan vara i och på däck 5 finns ett stort observationsutrymme med bar, bibliotek och panoramafönster. Det går även bra att stå ute på däck 3, ja, t.o.m. gå varvet runt där, för att spana. Några föreläsningar brukar hållas på olika teman och ämnena väljs ofta bland följande; isbjörn, valross, fjällräv, svalbardren, fågelberg, glaciologi, kulturhistoria (äventyrare, valfångst, jakt, gruvbrytning, m.m.), geologi osv. beroende på vilka specialiteter som medföljande guider behärskar. Kunskapsnivån brukar vara mycket god bland ledarna.

Turordning vid val av hyttplats. Den som står först på AviFaunas anmälningslista för resan är också den som först får välja hyttalternativ. Därefter går turen till nummer två på anmälningslistan, osv. Den senast uppdaterade och gällande anmälningslistan är den som finns hos AviFaunas kansli på Öland – dvs. ej den hos reseledaren, som kan vara några dagar gammal – och det är alltså från kansliet man får besked om man har chans att sätta upp sig på en ordinarie plats eller är hänvisad till att stå som reserv på resan samt vilket hyttalternativ man kan välja. För att man ska få behålla den hyttplats man erbjudits och därefter valt gäller att man betalar in anmälningsavgiften i tid (hör med kansliet vad som gäller). I trebäddshytterna får man vara beredd på att tjejer och killar sover under samma tak – gäller inte minst när ett par har anmält sig tidigt och vill ha plats där – och i tvåbäddshytterna kan det bli tal om samma sak även om vi försöker undvika detta i det längsta (undantaget om ett par vill bo där).


Hoppas vi får närkontakt med valrossar även denna gång. Här några hanar ur en 25-flock på Torellneset. Foto: Curt Johnsson

Fotnot. Svalbard är namnet på hela ögruppen (inklusive Björnön!). Spetsbergen är namnet på den största ön i denna ögrupp, den där staden Longyearbyen ligger.

ANMÄLAN. Om du vill åka med sätter du in anmälningsavgiften 3000 kr på pg. 55 95 29–3 (AviFauna).

Observera att vissa resor snabbt blir fullbokade. Är du osäker på bokningsläget bör du först kontakta AviFauna, tel. 0485-444 40. avifauna@sofab.se

Källa: AviFauna