En annan typ av ring är de halsringar med individspecifika nummer som ibland används på större fåglar såsom gäss och svanar. Fördelen med dessa är att de kan avläsas på distans, till exempel med tubkikare, vilket gör det betydligt lättare att få in rapporter om återfynd. Denna typ av märkning används i mycket liten omfattning och inom ramen för speciella forskningsprojekt och administreras inte av riksmuseet. I dagsläget pågår flera projekt där man studerar sångsvan och fåglar märks i Finland, Danmark och Tyskland. Dessa fåglar observeras regelbundet när de passerar Sverige.  

 

Ringmärkningen i Sverige bedrivs av omkring 250 ringmärkare med assistenter vid 21 fågelstationer samt av omkring 450 enskilda ringmärkare fördelade över hela landet. Knappt 10% av ringmärkarna är kvinnor och majoriteten av dessa ringmärker vid fågelstationer. De allra flesta ringmärkarna märker fåglar på sin fritid men en mindre del använder ringmärkning som metod i vetenskaplig forskning. 
 

Om du är intresserad av att lära dig ringmärka är en bra början att kontakta en fågelstation och be att få börja som assistent. Det finns ingen utbildning som ger rätt att ringmärka fågel utan det enda sättet är att lära sig genom att arbeta tillsammans med redan kunniga märkare. De ringmärkarkurser som ges vid vissa fågelstationer är dock ett bra komplement till den praktiska träningen i att hantera och "läsa av" fåglar.

Texten är hämtad från Ringmärkningscentralens hemsida med tillstånd från RC