Kanske trodde någon att det randades nya (och bättre) tider i den svenska skogen efter Dagens Nyheters mycket uppmärksammade serie om skogen i somras? Men frågan är om det inte går åt andra hållet. Miljööverdomstolens beslut om Ojnareskogen på Gotland, som skulle avverkas till förmån för ett kalkbrott, var bara det första av flera bakslag. 

I veckan avslöjades det att Bergvik, ett av Sveriges största skogsbolag, sålt ett större skogsområde som man tidigare avsatt för naturvårdsändamål. Denna avsättning var ett led i bolagets åtaganden för att få FSC-märka sina produkter, men nu är den nye ägaren av skogen fri att avverka. 

SOF, som till skillnad från Naturskyddsföreningen fortfarande är kvar inom FSC, anser att Bergviks agerande är oförenligt med FSC-principerna. Det är inte utan att man får intrycket att det handlar om att hitta kryphål i regelverket, snarare än att stå upp och ta långsiktigt ansvar för skogens ekosystem och mångfald. Risken är att både bolaget och det svenska skogsbruket förknippas med hänsynslös skogsskövling snarare än med hållbart brukande av skogen som naturresurs.

Mera om Bergvik-affären finns att se och höra här: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5292494

Ännu ett bakslag för naturvården i skogsbruket kom idag när det blev känt att Kammarrätten river upp ett beslut om att skydda den gamla skogen vid Änokdeltat i Norrbotten. Även detta är ett principiellt mycket viktigt ärende eftersom Kammarrätten slår fast att ideella miljöorganisationer inte har rätt att överklaga beslut som Skogsstyrelsen tar. 

Läs mera om Änok-fallet här: http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleID=7189268

Anders Wirdheim