Hela 59 fågeltorn deltog i 2011 års "Fågeltornskamp". Det var också en landskamp mot Finland där finländarna var överlägsna .Fågeltornet vid Stockviken på Gotland tog hem segern med en viss marginal följt av Halmstads fågelklubb vid Trönningeängar och Kilsviken i Värmland.

Ett stort grattis till dessa tre "skarpögda torn". Till höger finns en lista över lag och en preliminär totallista över samtliga observerade fågelarter som noterades under dagen. Den visar på 184 sedda arter (mot Finlands 202) men den kan komma att kompletteras. Det är konstigt att skillnaden är så pass stor. Rimligtvis borde fler arter flyttfåglar ha anlänt till Sverige. En förklaring kan vara att de flesta tornen i Sverige ligger invid våtmarker och sjöar vilket innebär att ungefär samma fågelarter som noterats av alla lag och att den norra halvan i Sverige inte var representerad med något fågeltorn.

I Dalarna bemannade Leksands fågelklubb många fågeltorn. Likadant gjorde man i Småland, Närke, Västmanland och i Västergötland. Det sydligaste tornet låg vid Kävlingeåns utlopp i Skåne och det nordligaste i Jämtland. Resten av Norrland fick vi tyvärr ingen representation ifrån. Vi får hoppas på bättring till nästa år.

Hela 311 fågeltorn deltog i Finland medan vi svenskar fick ihop 59 tävlande fågeltorn. Det svenska fågeltornet vid Stockviken på Gotland fick ihop flest arter, 103, i Sverige under de åtta timmarna som Fågeltornskampen varade. Det paradoxala i detta var att det ingick en finländare i Stockvikens lag. Trots denna finländska förstärkning räckte vi inte till utan det finska tornet i Pori lyckades se 109 arter vilket är fenomenalt bra.

I Finland lyckades lagen idag (7 maj) tillsammans upptäcka 202 arter medan vi i Sverige hamnade på 184. Trots det kan man konstatera att det finns mycket att hitta och titta på om man är intresserad. De flesta svenska fågeltorn är placerade vid fågelsjöar och vid våtmarker där det setts många arter som förekommer fåtaligt vilket är glädjande. Det har också setts några riktiga sällsyntheter; vid Mörbylånga på Öland sågs en härfågel, vid Trönninge ängar i Halland en svarthuvad mås, i Kvismareområdet i Närke en brun glada och en vassångare samt vid Säbysjön strax nordväst om Stockholm sågs en tjockfot (konstigt namn) som är vadarfågel som har sitt utbredningsomräde betydligt längre söderut i Europa. Vid många andra fågeltorn sågs arter som har en positiv trend i sin förekomst. Spetsbergsgås, vitkindad gås och pungmes är exempel på fågelarter som tidigare varit mycket ovanliga men nu ses och finns i Sverige i ökad omfattning.

Havsörn, röd glada och brun kärrhök är rovfågelarter som för 50 år tillbaka räknades vara på väg att försvinna ur den svenska fågelfaunan men där trenden vänt helt. Flera av fågeltornen räknade nu in dessa arter vilket skulle varit otänkbart bara 20 år tillbaka i tiden. Miljöskyddande åtgärder för dessa då starkt hotade rovfågelarter har lönat sig. Nu finns åter möjlighet för alla att möta dem i svensk natur. Allt är alltså inte nattsvart!

Okej, det blev storstryk i "Fågeltornskampen" men det sporrar till revansch. I år var vi svenska "Fågeltornskampare" nybörjare. Det är bara att gratulera Finland, finländska fågelskådare och kanske finsk miljövård till resultatet, Kanske får vi med Norge och Danmark nästa år, 2012, i en nordisk "Fågeltornskamp"/Battle of Towers?