|
|
 |
 |
 |
|
|
|
 |
Nedan samlas dokument från ärenden som antingen bedöms vara av mer vägledande och principiell natur, eller där fågelskyddsfrågor lyfts fram alternativt negligerats.
|
Mark- och miljödomstolens beslut om förbud att utan dispens enligt 14 § artskyddsförordningen uppföra vindkraftverk vid Kråkerum, Mönsterås kommun, 2012-04-24 (Pdf 1,5 MB)
Mark- och miljödomstolen i Växjö beslutar att gå på länsstyrelsens linje att inte tillåta Södra Statkraft att bygga vindkraftverk i nära anslutning till havsörnsrevir. Mark- och miljödomstolen menar att en betydligt förhöjd förväntad risk att örnar ska kollidera (jämfört med vindkraftverk i allmänhet), är tillräckligt för rubricering "avsiktligt dödande". Därmed kan en sådan etablering inte tillåtas enligt artskyddsförordningen (som grundar sig på EU:s art- och habitatdirektiv).
Glädjande nog kan vi konstatera att den i höstas publicerade rapporten från Vindval ("Vindkraftens påverkan på fåglar och fladdermöss – Syntesrapport"), tolkas på ett ur fågelskyddssynpunkt korrekt sätt av mark- och miljödomstolen. Den citerar: "För att minimera riskerna för de svenska örnpopulationerna krävs hänsynstagande på lokal nivå i de områden där de häckar och framför allt en översyn av den samlade eventuella påverkan som kan ske i samband med storskalig utbyggnad”. Domstolen konstaterar att det aktuella området utgör ett kärnområde för den svenska havsörnspopulationen, som därmed ska behandlas med särskild respekt. En sammanfattande slutsats blir att av Vindval föreslagna "skyddsavstånd mellan havsörnsbo och vindkraftverk på 2-3 km, baserat på förslag från Sveriges Ornitologiska Förening" (citat från domen) ska tillämpas.
|
Miljöprövningsdelegationens dom Biotestsjön, Forsmark, 2012-02-09 (Pdf 1,0 MB)
Vattenfalls planer att uppföra 15 vindkraftverk runt Biotestsjön vid Forsmarks kärnkraftverk bifölls bl.a. av Östhammars kommun och Energimyndigheten. Däremot reagerade Naturvårdsverket, Naturhistoriska riksmuséet samt SOF och UOF (Upplands Ornitologiska Förening) starkt emot projektet, främst eftersom Biotestsjön är en av landets havsörnstätaste platser. Upp till 25 individer har setts samtidigt och uppskattningsvis 200 havsörnar besöker lokalen under en vinter.
Miljöprövningsdelegationen (MPD) vid Länsstyrelsen i Uppsala län gör den korrekta bedömningen att den planerade vindkraftparken kan utgöra en betydande negativ påverkan på såväl havsörnspopulationen som andra häckande, rastande och övervintrande fåglar. MPD konstaterar att Upplandskusten utgjorde ett av havsörnens viktigaste kärnområden under stammens kraftiga reducering under 1900-talet, varifrån andra områden återkoloniserats på senare tid. Regionen har således ett värde som garant för artens fortlevnad. Det närmaste aktiva havsörnsboet finns ca 500 meter från Biotestsjön och ytterligare sju finns inom 5 km avstånd.
MPD hänvisar till erkänd internationell praxis som gör klart att ett skyddsavstånd ska finnas mellan havsörnsbon och vindkraftverk. Man pekar på SOF:s rekommenderade 3 km, som ibland behöver utökas ytterligare. Länstyrelsen delar också vår åsikt att betydligt fler havsörnar än vad Vattenfall anger, kan komma att förolyckas vid uppförande av vindkraftparken. I enighet med miljöbalkens försiktighetsprincip är riskerna för stora, i synnerhet då havsörnen ännu inte har uppnått gynnsam bevarandestatus i något europeiskt land. Populationen längs Upplandskusten måste även fortsättningsvis bidra till att uppfylla detta mål.
"Länsstyrelsen gör sammanfattningsvis bedömningen att tillstånd inte kan beviljas då den föreslagna verksamheten strider mot lokaliseringsprincipen i 2 kap. 6 § MB. Enligt detta ska det för en verksamhet eller åtgärd som tar i anspråk ett mark- eller vattenområde väljas en plats som är lämplig med hänsyn till att ändamålet ska kunna uppnås med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön. I och med att sökanden valt en plats som uppenbart kommer att skada höga skyddsvärda miljövärden bedömer Länsstyrelsen att etableringen strider mot detta lagrum och att tillstånd därmed inte kan lämnas."
|
Stamåsen och Björkhöjden-Björkvattnet
Ångermanlands Ornitologiska Förening (ÅOF), Jämtlands Ornitologiska Förening (JOrF) och SNF har i fyra års tid argumenterat och arbetat för ökat skydd för befintliga kungsörnsrevir i två planerade vindkraftsparker i gränsområdet mellan Ångermanland och Jämtland. Miljöprövningsdelegationen vid Länsstyrelsen i Västernorrlands län tillät uppsättande av 18 vindkraftverk inom 2 km från ett befintligt kungsörnsbo på Björkhöjden-Björkvattnet och 4 vindkraftverk inom 2 km från ett kungsörnsbo på Stamåsen. Detta överklagades av ÅOF. Miljödomstolen i Östersund beslutade sedermera att inga vindkraftverk får byggas närmare än 2 km från bon av kungsörn och fjällvråk i dessa två vindkraftparker. Tillståndet tidbegränsas också till 30 år. Därtill kommer villkor som redan tidigare stod i beslutet från MPD om kontrollprogram och uppföljning av kungsörnens häckningsframgång, studier av vindkraftsdödade fåglar (eftersök med hund), kompensationsåtgärder etc. Statkraft SCA Vind AB överklagade beslutet, men Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm fastslog miljödomstolens beslut, vilket inte kan överklagas vidare. En stark uppmuntran och tydligt stöd för framtida ärenden!
|
Mark- och miljödomstolens dom angående Hjuleberg, Halland, 2011-06-17 (Pdf 4,7 MB)
Vattenfalls ursprungliga planer gällde 22 verk vid Hjuleberg i Halland. Miljöprövningsdelegationen vid länsstyrelsen i Halland sa emellertid nej till sex av dessa eftersom de skulle hamna alltför nära en av Hallands viktigaste övervintringsplatser för örnar. Detta beslut överklagades av Vattenfall till Mark- och miljödomstolen, men domstolen gick på länsstyrelsens linje. I domen hänvisas till Artskyddsförordningen som stadgar att det är förbjudet att avsiktligt störa eller döda vilda fåglar. Domstolen skriver:
"Sannolikt skulle det leda för långt att beteckna etablering av vindkraft som sådant avsiktligt handlande som utlöser förbuden enligt artskyddsförordningen. Emellertid måste andemeningen i artskyddsförordningen beaktas och gäller att det inte är visat annat än att vindkraftverk 1-6 med avsedd placering kan komma att förorsaka påtaglig skada för de fridlysta fåglarna och påverka deras bevarandestatus i ogynnsam riktning. Vid sådana förhållanden och ovan angivna bedömningar delar Mark- och miljödomstolen Miljöprövningsdelegationens bedömning att dessa vindkraftverk inte bör tillåtas."
Detta intressanta och viktiga fall bör bli vägledande för kommande ärenden!
|
Miljööverdomstolens dom angående Glötesvålen, Härjedalen, 2010-10-14 (Pdf 3,0 MB)
I detta fall bortsåg MÖD i sin dom från såväl Naturskyddsförbundet i Jämtland/Härjedalens anförande om att kungsörnar i området riskerade att skadas av etableringen, som från Naturvårdsverkets ståndpunkt att vindkraftetableringen kunde innebära en påtaglig skada på områdets naturvärden. Istället fastslogs enbart att rennäringen väger lättare än de nationella planeringsmålen för vindkraft.
|
Lågfjället Sjisjka, Natura 2000-område
Detta ärende är kontroversiellt, då det bl.a. innebär exploatering i Kaitums fjällurskogsreservat, tillika utsett till Natura 2000-område. Såväl SOF som SNF, Länsstyrelsen i Norbottens län och Naturvårdsverket (m.fl.) har bestritt lämpligheten av att anlägga en vindkraftpark på lågfjället Sjisjka, medan Regering och domstolar istället gått på exploatörens linje. I Miljööverdomstolens dom angående Sjisjka, Lappland, 2009-08-25 (Pdf 0,5 MB) uppfattas att regeringsbeslutet, precis som i fallet Markbygden (se nedan!), binder såväl MD som MÖD att tillåta etableringen, även om regeringen ålägger Miljödomstolen att pröva Natura 2000-tillståndet (MD ansåg i sitt yttrande att särskilt tillstånd inte behövdes!). I domen kan man också läsa yrkanden från SOF, SNF, Kammarkollegiet och Naturvårdsverket.
SNF överklagade Regeringens beslut till Regeringsrätten, men vann inget vidare gehör. I Regeringsrättens dom, 2010-05-27 (Pdf 1,6 MB) finns också regeringsbeslutet samt yttrande från Länsstyrelsen i Norbottens län och vad som framkom av miljökonsekvensbeskrivningen.
|
Regeringsbeslut Markbygden, Piteå, 2010-03-04 (Pdf 0,2 MB)
Markbygden, Piteå kommun, är i särklass Nordeuropas största vindkraftprojekt. Regeringen har beslutat att maximalt 1101 vindkraftverk får byggas över en yta om 450 kvadratkilometer. Denna tillåtlighetsprövning har skett enligt 17 kap. 1 § miljöbalken, vilket innebär att fortsatt prövning (av Miljöprövningsdelegationen vid Länsstyrelsen i Norrbottens län) endast gäller de frågor som inte omfattas av regeringens beslut. Regeringens prövning bör utgå från miljöbalkens allmänna hänsynsregler och samma miljökrav bör ställas som vid prövning av annan myndighet. Regeringen ska således vid sin tillåtlighetsprövning göra en fullständig bedömning av den aktuella verksamheten, men att lägga ansvaret för vissa miljöprövningar hos politiker istället för en domstol eller myndighet måste anses kontroversiellt.
|
|
|
|
|
|
 |
 |
 |
|
|
|
|
|
|