Svenska namn på världens fågelarter

Bruce's Green-Pigeon Treron waalia föreslås heta gulbröstad grönduva på svenska. Foto: Magnus Ullman

Härmed presenterar Sveriges Ornitologiska Förening för första gången ett förslag till fullständig förteckning över svenska namn på all världens fågelarter. Vi är tacksamma för dina synpunkter på de föreslagna namnen! 


Den bifogade listan är resultatet av flera års arbete inom SOF:s namngivningsprojekt. Förutom undertecknad har Lars Larsson bidragit kraftigt till resultatet, och arturvalet följer t ex nästan helt Larsson m. fl.: The Complete Birds of the World. 

 

SOF:s namnkommitté har givit alla världens fågelarter ett förslag på svenskt namn. 
Här finner du listan.

 

Kommentera förslagen
Förhoppningen är att få listan granskad av så många fågelintresserade som möjligt, och att få in rättningar och förslag till förbättringar. 

Lämna dina  via mail till Tommy Tyrberg

Om möjligt ange referensnummer för respektive art, det underlättar hanteringen en hel del. Även synpunkter på arturval/systematik på artnivå, är välkomna. 

Glöm systematiken på familjenivå
Däremot är det onödigt att påpeka att systematiken på familjenivå är diskutabel. Det är jag fullt medveten om. I denna artlista är systematiken helt ”traditionell”. Jag är helt klar över att denna till stora delar är felaktig, och den gjorda familjeindelningen är enbart ett sätt att göra det lättare att orientera sig i listan. I synnerhet på tättingsidan så kommer det att bli mycket stora ändringar av familjeindelningen vad det lider, och jag har försökt att i möjligaste mån anpassa namngivningen efter detta, främst genom att ge ”neutrala” namn till arter i grupper som kan förväntas byta familj i framtiden. Det är dock omöjligt att göra detta konsekvent utan att ändra bokstavligt talat många hundra redan inarbetade namn. Dessutom så är ännu så länge bara de stora dragen i den nya systematiken klara. I synnerhet bland tättingarna är många gruppers släktskapsförhållanden långt ifrån klara. Under alla omständigheter så kommer vi nog att få finna oss i att fåglar med namn som slutar på t ex ”sångare” och ”flugsnappare” i framtiden kommer att återfinnas i ett antal olika familjer

 

Principerna för namnsättningen 
Vad beträffar principerna för själva namnsättningen så har jag i första hand försökt använda redan existerande svenska namn. Att hitta så många som möjligt av dessa har varit mycket tidsödande, och säkerligen har jag missat en del. Inte heller har alla påträffade namn varit användbara. En rätt stor del av namnen på ”exotiska” fåglar är orimligt långa eller totalt missvisande skrivbordskonstruktioner. En följd av användningen av redan existerande namn är namngivningen kan bli inkonsekvent i vissa grupper, t ex finkfåglar, där det finns många ”burfågelnamn” som måste anses väl inarbetade, men som skiljer sig kraftigt från närbesläktade arter

I andra hand har jag översatt norska eller danska namn. Sådana finns numera för nästan alla arter: Norske navn på verdens fugler respektive Danske navne på alverdens fugle. De danska namnen har ofta visat sig mest användbara. Till stor del beror detta på att danskan är närmare släkt med svenskan (även om det kanske inte alltid låter så), och det är oftast lättare att överföra ett danskt namn till svensk språkdräkt än ett norskt. 

I tredje hand har jag översatt det engelska namnet eller lånat namn från andra språk (franska och tyska). Jag har också hittat på en del namn ur egen fatabur. Detta har dock skett mycket sparsamt, med två undantag.

När det gäller utdöda arter (APPENDIX: NYLIGEN UTDÖDA ARTER mot slutet av listan) finns det ofta inga nordiska namn att tillgå och eventuella engelska namn kan ofta vare sig anses som etablerade eller särskilt lyckade, varför jag i många fall myntat helt nya namn. 

Det andra undantaget gäller australiska arter. Här saknas svenska namn i stor utsträckning och de utländska namn som kommer ifråga är ofta olämpliga eftersom de utgår från den gamla paradigmen att australiska fåglar placerades in i de nordliga familjer som de liknade mest. Detta har ofta lett till mycket missvisande namn, varför jag i många fall valt att mynta nya, något som underlättats av att jag har personlig erfarenhet av de flesta arter och nästan samtliga släkten som förekommer i Australien. 

Jag har försökt undvika ohanterligt långa namn och namn som liknar varandra alltför mycket, men när det gäller de största sydamerikanska familjerna, har jag nog fått tumma en del på båda kriterierna för att över huvud taget ”få till” namn på samtliga arter. 

Jag har också försökt att undvika namn som kan verka löjliga eller hemmahörande i ”skådarjargongen”. Ett avsteg i detta avseende är dock ”grönbulle” i stället för ”grönbulbyl” eller något liknande för bulbyler av släktena Andropadus, Calyptocichla, Baeopogon, Ixonotus, Chlorocichla, Tescelocichla, Pyrrhurus och Phyllastrephus. Anledningen är att enligt min erfarenhet kallar aldrig någon dessa fåglar för något annat än just ”grönbullar” varför det verkar meningslöst att ge ett stort antal arter namn som ingen kommer att använda. 

Även utdöda arter
Denna artlista skiljer sig från de flesta liknande genom att även arter som dött ut under den nuvarande mellanistiden medtagits (APPENDIX: NYLIGEN UTDÖDA ARTER). Endast utdöda arter som beskrivits formellt och alltså har fått ett vetenskapligt namn har medtagits. Ytterligare ett par hundra utdöda arter är dock kända, men ännu inte beskrivna varför denna del av listan kan förväntas växa ganska snabbt. Några utdöda arter är markerade med ”*”, det innebär att jag bedömt att arternas systematiska ställning är så pass osäker att det inte är lämpligt att ge dem namn än. Så är det t ex mycket osäkert om ”Fulica” podagrica verkligen är en sothöna. 

Tommy Tyrberg, Sveriges Ornitologiska Förening